För att bryta ett ögonblick i min blogg och prata om något annat än hantverk så vill jag ta upp en Novell som jag nyligen läst; Breakfast at Tiffany's av Truman Capote.
I novellen så får man följa en ospecificerad författare som precis har flyttat in i sin första lägenhet i New York. I huset bor även en kvinna vid namnet
Miss Holiday Golightly. Miss Holiday, eller Holly som hon kallas, är en person som livnär sig på att män älskar henne och överöser henne med pengar och presenter, men hon ger dem väldigt lite tillbaka. Det är en mängd karlar som springer in och ut genom Hollys lägenhets dörr men bara ett fåtal som vi får följa med och lära känna.
Vår författare blir på ett tidigt stadium fascinerad av Holly. Med hennes moderna utseende och eleganta stil. Han följer henne och hjälper henne på de sätten han kan genom novellen och Holly försöker även att hjälpa honom med sin kariär som författare.
Efter att ha läst färdigt novellen så känner jag mig tom inuti, som om att en del fattas i mig nu mera. detta låter lite konstigt men den gör ett såpass stort intryck att när man lägger ifrån sig den för sista gången så är det lite som att avsluta en vänskap.
detta låter givetvis väldigt märkligt men läs novellen så kommer ni förhoppningsvis att förstå mig.
---------
Nu har jag suttit i nästan en halvtimme för att formulera hur jag känner kring detta men utan att förstöra novellen för er och berätta slutet och allt så kan jag bara säga att;
Holly är en väldigt sorglig karaktär, som kan älskas utav alla i världen men hon kan inte älska någon själv.
fast när jag tänker efter så älskar hon två personer, även om hon inte säger det själv.
en av dem dör och den andra ger hon bort innan hon inser att hon älskar honom.
så till slut så är hon ensam fast omgiven av folk.
jag saknar holly...
